Hanna Thor

Tisdag kväll och jag sitter och funderar kring morgondagen. Imorgon ska vi ha begravning för morfar som gick bort den 15 april. Jag har känt att begravningen är på gång hela dagen, och har inte riktigt kunnat vara lika pigg och glad, huvudet och kroppen känner att det är något tråkigt på gång liksom. Sista lektionen var inget rolig alls, ville bara lägga mig ner och försvinna för en sekund eller två. Men jag höll i. Jag har aldrig tidigare varit på en begravning, detta blir alltså första gången. Det finns en sak som jag absolut inte greppar kring just begravningar, och det är att man träffas och äter/fikar efter kyrkan. Vad är det man har "kalas" för? Att en älskad har gått bort? It doesn't make sense. Observera att detta är mina personliga åsikter. Jag förstår absolut att det kan vara skönt att man ses en stund efteråt och pratar och känner att alla är i sorg, att man har varandra. Det vill jag också, känns ju jättetråkigt om alla lämnar och åker hem till sitt direkt efter själva ceremonin. Men hela kalas-fika-äta-mat-grejen? Å andra sidan har jag ju som sagt aldrig tidigare varit på en begravning, så jag kanske inte borde säga något nu innan, men ändå. Bara tankar som snurrar i huvudet just nu. Jag får se om jag har en annan uppfattning imorgon, då kanske jag tycker att det var jätteskönt att fika tillsammans efteråt.