Hanna Thor

Det var den skönaste promenaden någonsin kan jag lova. Var ute 1.5 h. Traskade runt med musiken påslagen, när jag kom till en plats där jag insåg att jag var helt och hållet totalt megaensam sjöng jag glatt med i låtarna. Satte mig på en bänk, fällde en tår, sen gick jag vidare. Jo tack, det var fantastiskt skönt! Nu känns livet ganska bra igen. Eller nej vänta nu, vi tar bort "ganska" och "igen" och tar om det. Nu känns livet bra. Ja, där satt den.